En kärlek som bara växer

I bland undrar jag hur det här ska sluta... min kärlek till Juliet bara växer och växer. Natten till idag var en av de sämre nätterna vi haft. Juliet var täppt heeeela natten, nässprayen hjälpte i ungefär en timma sen var hon igång igen... om den ens var så länge. Det var rätt jobbigt och påfrestande. Juliet hade verkligen svårt att sova och lika så jag. Tre omgångar nässpray, två flaskor välling, jag vet inte hur många gånger jag stoppade in nappen, ett antal vaggningar i famnen och till och med utlånande av min kudde... Men vet ni, jag var faktiskt aldrig riktigt irriterad. Så klart att det var jobbigt men kärleken till och omsorgen över Juliet var liksom starkare. På ett sätt är det så härligt att få sätta någon annans behov så fullkomligt före sina egna. (Även om Erics behov också är viktiga så väger de inte alls lika starkt som Juliets...)

Det fortsatte under dagen, ett mer uppmärksamhetskrävande barn fick man nog leta efter. Jag har inte kunnat göra någonting, då har tårarna kommit hos lilla gumman. Hon krävde verkligen att jag tittade på bara henne. Sov gjorde hon 35 min i sin säng och somnade sedan om i min famn i ytterligare 1 timma... Då vilade jag, åhåå så skönt. Även om detta varit en sjukt jobbig dag och natt blir min kärlek till denna lilla filur ännu djupare. Jag älskar henne av hela mitt hjärta :) Det är kärleken till Juliet som hjälper mig att förstå Guds kärlek till mig... Allt som jag gjort för Juliet idag vill han göra för dig och mig, han vill att vi ska låta honom ta hand om oss. Hans kärlek är totalt fullkomlig!

Här är lite bilder på min lilla sjukling, är man sjuk så får man gå i pyjamas hela dagen...