Min lilla bebis är ingen liten bebis längre...

Alltså Juliet håller på att bli så stor, hon är liksom ingen bebis längre känns det som. I dag klättrade hon upp i soffan bara så där, sen gjorde hon det resten av dagen... Upp ner upp ner upp ner. Ner får vi dock hjälpa henne lite, hon glömmer liksom att hon måste göra det baklänges. Men det kommer väl det med. Hon vill inte riktigt bli matad längre heller, hon vill stoppa in skeden i munnen själv men behöver lite hjälp att få på mat på den. Annars kan man ju alltid äta rätt ur tallriken...

Förra veckans framsteg, att stå själv, totalvägrar hon den här veckan! I bland råkar det bara hända och då går det jättebra men försöker man få henne att stå böjer hon direkt på benen... Trams säger vi då! Men men hon kommer väl lära sig hon med. Varför är man förresten sån som förälder, att man vill att ens barn ska lära sig allting så fort!? Kanske blir det annorlunda om man skulle få ett barn till någon gång... Jag tror nog det. Då har man ju redan gått igenom allt en gång och vet hur fort det ändå går. Annars pratar hon konstant, när vi är hemma. Jag och Eric pratade häromdan om hur många olika ljud hon har nu. Det senaste hon kommit på är anna, vi kallar hennes docka för Anna-Britta (efter min moster som hon fick dockan av) det är kanske därför hon säger anna. Det är gulligt i alla fall. En annan sak som hänt bara den senaste månaden är att Juliet börjar förstå så mycket. I dag fick hon tag på en tom godispåse, hon började leka med den och till slut så klart äta på den. Jag reste mig upp ur soffan för att ta den ifrån henne där hon satt på andra sidan soffbordet. Då kröp hon så fort hon kunde mot Eric som låg i soffan. Jag gick närmare henne och sa kan mamma få påsen. Då klättrade hon upp i soffan. Jag frågad en gång till om jag kunde få påsen då slängde hon sig över Eric och försökte liksom gömma sig. Och så höll hon på. Hon förstod mycket väl att hon inte fick äta på påsen och att det var den jag ville ha.

Jag älskar verkligen att se Juliet utvecklas, det är något av det bästa som finna. Men vilken vilja hon har vår lilla älskling så vansinnigt envis, redan! Men hellre det än ingen vilja alls... Nu sover hon i alla fall som en stock och jag och Eric ska bädda ner oss i soffan och se på en film. I morgon väntar en heldag i kyrkan Eric ska spela och jag ska va på Kids. Juliet ska leka i lekhagen med de andra små godingarna och kramas med vår kära vän Lina Tengerström.