I går hände det som inte borde kunna hända... Juliet låg kvar i våran säng och sov när jag gick upp. Några minuter senare hörde jag en rejäl smäll - hon hade rullat ur!! Jag som precis innan tänkte gå in och lägga massa kuddar under bäddmadrassen så det blir en för brant backe för henne. Men så gjorde jag inte det. Till en börja skrek hon värre än hon någonsin gjort! På i, jättehögt. Antagligen låter hon så när det gör extremt ont. Och dessutom chockad! Efter ett tag kräktes hon 3 gånger på rad... Jag ringde Eric och sen till Astrid Lindgrens... De tyckte att vi skulle komma in eftersom hon kräkts upprepade gånger inom första haltimman.
Först gick vi till barnakuten, därifrån blev vi skickade till barnnärakuten. Väl framme i den kön frågade sköterskan hur gammal Juliet va... Snart 6 månader sa jag... Då får du gå till barnakuten sa hon. Vi tar inte emot barn under 6 månader här. Jag kom precis därifrån sa jag, de skickade mig hit... Tyvärr sa hon... Så det va bara att gå tillbaka! När vi kom dit igen tog de i alla fall väl hand om oss. En sköterska gjorde en snabb undersökning på henne och tyckte det såg bra ut. Sen tyckte han att Juliet skulle äta för att se i fall hon kräktes igen. Vilket hon inte gjorde, hon somnade som en stock.... Eller inte som en stock, jag skulle ju peta på henne då och då, störa henne. Efter ganska lång tid fick vi ett rum. Och sen efter 1 timma kom läkaren. Hon kollada alla ben, i öronen, ögonen. Sen bestämde hon att Juliet skulle få göra en slätröntgen (tror jag det hette). Så vi fick vänta igen... Nu va jag så sjukt hungrig så hon sa att vi hann gå och köpa mat. Så det gjorde vi. Smörgås, coca-cola, en chokladbit, aftonbladet och fantastiskt nog barnmat från 5 månader (jag hade glömt gröten hemme på bänken). Innan vi gick upp till röntgen tog en sköterska blodtrycket på Juliet. Det brukar ytterst sällan gå på så små barn sa hon, men det gick... 91 genom 69!
Uppe på röntgen behövde vi inte vänta så länge. Jag fick ta på mig en sån där rock. Juliet skulle ligga på en stor säng... Där skulle jag och en annan sköterska hålla fast henne... Hon skrek, ville inte alls bli fasthållen, men slutade direkt när hon fick komma upp och gav alla ett stort leende med stora elefanttårar på kinderna. Sen fick vi vänta... Sen blev vi nerskickade till vårt rum igen. Efter några minuter kom läkaren in igen. Allt såg fint ut - vi fick åka hem. När vi kom hem hade Eric köpt en present till "sjuklingen". En liten docka! 15 cm lång.
Läkaren ville att vi skulle hålla koll på så att Juliet inte blev slöare än vanligt... och det vill jag lova... slöare va hon inte!! Kl 22 ringde hemtelefonen, Juliet vaknade. Och vägrade somna om!! Hon och jag satte oss i soffan och kollade på en romantisk komedi... 00.30 somnade hon! Nu är klockan strax efter 10 och hon sover...
Här är lite bilder:
Först gick vi till barnakuten, därifrån blev vi skickade till barnnärakuten. Väl framme i den kön frågade sköterskan hur gammal Juliet va... Snart 6 månader sa jag... Då får du gå till barnakuten sa hon. Vi tar inte emot barn under 6 månader här. Jag kom precis därifrån sa jag, de skickade mig hit... Tyvärr sa hon... Så det va bara att gå tillbaka! När vi kom dit igen tog de i alla fall väl hand om oss. En sköterska gjorde en snabb undersökning på henne och tyckte det såg bra ut. Sen tyckte han att Juliet skulle äta för att se i fall hon kräktes igen. Vilket hon inte gjorde, hon somnade som en stock.... Eller inte som en stock, jag skulle ju peta på henne då och då, störa henne. Efter ganska lång tid fick vi ett rum. Och sen efter 1 timma kom läkaren. Hon kollada alla ben, i öronen, ögonen. Sen bestämde hon att Juliet skulle få göra en slätröntgen (tror jag det hette). Så vi fick vänta igen... Nu va jag så sjukt hungrig så hon sa att vi hann gå och köpa mat. Så det gjorde vi. Smörgås, coca-cola, en chokladbit, aftonbladet och fantastiskt nog barnmat från 5 månader (jag hade glömt gröten hemme på bänken). Innan vi gick upp till röntgen tog en sköterska blodtrycket på Juliet. Det brukar ytterst sällan gå på så små barn sa hon, men det gick... 91 genom 69!
Uppe på röntgen behövde vi inte vänta så länge. Jag fick ta på mig en sån där rock. Juliet skulle ligga på en stor säng... Där skulle jag och en annan sköterska hålla fast henne... Hon skrek, ville inte alls bli fasthållen, men slutade direkt när hon fick komma upp och gav alla ett stort leende med stora elefanttårar på kinderna. Sen fick vi vänta... Sen blev vi nerskickade till vårt rum igen. Efter några minuter kom läkaren in igen. Allt såg fint ut - vi fick åka hem. När vi kom hem hade Eric köpt en present till "sjuklingen". En liten docka! 15 cm lång.
Läkaren ville att vi skulle hålla koll på så att Juliet inte blev slöare än vanligt... och det vill jag lova... slöare va hon inte!! Kl 22 ringde hemtelefonen, Juliet vaknade. Och vägrade somna om!! Hon och jag satte oss i soffan och kollade på en romantisk komedi... 00.30 somnade hon! Nu är klockan strax efter 10 och hon sover...
Här är lite bilder:
På rummet.
I väntan...
Uppe vi röntgen, står och titta ut på alla bilar
Vi hade faktiskt mysigt också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar