Efter att ha haft några riktigt jobbiga dagar verkar det ha vänt lite smått för Juliet. Inte så konstigt, hon genomgår väl sitt livs hittills största förändring. Hon har tagit det okej men varit väldigt angelägen om att vara nära mig, hålla koll på mig och se till så att jag har det bra! Eric däremot har hon varit arg, jättearg på! Han har fått ta all skit, inget han sagt eller gjort har varit tillräckligt på något vis. Men det verkar som sagt ha vänt, för nu i alla fall.
Det är i alla fall väldigt sött att se hur hon springer fram till Noel så fort han gråter. "Vad vill lillebror nu?" frågar hon. Hon stoppar in nappen, hjälper till att byta blöja, pratar med honom, gosar och håller honom i famnen.
Tänk vilken lycka att vara välsignad med två så otroligt fina barn, två mirakel. Känner mig så upprymd och fil av kärlek :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar